Minnestavlor
Bruket med begravningstavlor får allt större utbredning i början av 1800-talet och är vanligast i sydvästra Sverige, Halland, västra Småland och sydöstra Skåne. Seden upphörde under 1900-talets första decennier. Minnestavlorna består ofta av namn på den döde, födelsedatum, dödsdatum och en hyllningstext i form av en vers som omges av kors, kistor, änglar, sorgtråd, urnor m.m.
Bland dem som målade minnestavlor fanns ofta i äldre tider skollärare och indelta soldater som lärt sig skriva, ibland också församlingens klockare. Efter folkskolestadgans införande 1842 lärde sig allt flera att läsa och skriva, vilket gjorde att även lantbrukare kunde måla minnestavlor vid sidan av sitt ordinarie arbete. En bygdekonstnär som hade en egen personlig stil kunde bli tongivande i en hel trakt och hans tavlor kom att pryda väggarna i många hem till minne av en kär anhörig som gått bort.
Den mångsidige halländske bonden Eric Jacob Romberg (1810-1895) är främst känd för sina målade minnestavlor. Vad man först lägger märke till i hans tavlor är de många grälla färgerna, helt i stil med allmogemåleriets gamla traditioner, vilket ger ett något brokigt intryck. Utmärkande är också målningens arkitektoniska uppbyggnad.